Dagen då jag föll för welsh corgi!
I slutet av augusti förra året var det dags att åka några mil västerut för att titta på en hundras till mamma och pappa, nämligen american akita. Efter att min syster skaffade hund sommaren 2007 blev våra föräldrar återigen sugna på en ny fyrbent familjemedlem. Det var många raser som för en stund intresserade främst mamma, men ratades lika fort; rodeshian ridgeback, borboel, pyrenéeisk mastiff, anatolisk herdehund (pappa) osv. Jag vet inte riktigt när eller hur mamma fick upp ögonen för american akita men kenneln i Arvika var den andra vi besökte förra sommaren. Uppfödaren hade samtidigt som vårt besök ordnat en "valp"träff, så det fanns många fina hundar att titta på:
På den lilla gården vi besökte fanns även några hundgårdar dit jag och min syster Marieh gick för att kika. I rastgård nr ett fanns en annorlunda färgad akitahane och i rastgård nr två en rottwailertik och en liten lustig hund som jag först trodde var en västgötaspets. Det var Marieh som rättade mig och visste att det var en welsh corgi men jag hade aldrig sett rasen förut eller iaf lagt märke till den.
Inte ens japanska akitavalpen Helge i rastgård nr tre var ens i närheten av corgin Asterix charm och söthet.
Här är han då, Asterix och mitt första möte med en welsh corgi:
Han såg så glad ut, log mot mig hela tiden, viftade på svansen och slickade mig på fingrarna. Det var verkligen utseendet och charmen som jag föll för, utan att veta någonting om hur rasen var, eller ens att det finns två raser egentligen. Att det senare, efter en del forskning, visade sig att rasen är helt perfekt för mig är nog ödet och nästan för bra för att vara sant!
På vägen hem kunde jag inte sluta tänka på denna underbara lilla varelse. Vi åkte iväg för att titta på en ras till mamma och pappa och på kuppen hittade jag min drömhund!
Asterix utseende, färgen och teckningen blev lite av en mall för hur jag ville att min egen corgi skulle se ut. Pga färgen är alltså inte welsh corgi cardigan något alternativ, utan det skulle bli en pembroke! I nästa inlägg kommer jag beskriva den fortsatta vägen mot en egen corgi!
På den lilla gården vi besökte fanns även några hundgårdar dit jag och min syster Marieh gick för att kika. I rastgård nr ett fanns en annorlunda färgad akitahane och i rastgård nr två en rottwailertik och en liten lustig hund som jag först trodde var en västgötaspets. Det var Marieh som rättade mig och visste att det var en welsh corgi men jag hade aldrig sett rasen förut eller iaf lagt märke till den.
Inte ens japanska akitavalpen Helge i rastgård nr tre var ens i närheten av corgin Asterix charm och söthet.
Här är han då, Asterix och mitt första möte med en welsh corgi:
Han såg så glad ut, log mot mig hela tiden, viftade på svansen och slickade mig på fingrarna. Det var verkligen utseendet och charmen som jag föll för, utan att veta någonting om hur rasen var, eller ens att det finns två raser egentligen. Att det senare, efter en del forskning, visade sig att rasen är helt perfekt för mig är nog ödet och nästan för bra för att vara sant!
På vägen hem kunde jag inte sluta tänka på denna underbara lilla varelse. Vi åkte iväg för att titta på en ras till mamma och pappa och på kuppen hittade jag min drömhund!
Asterix utseende, färgen och teckningen blev lite av en mall för hur jag ville att min egen corgi skulle se ut. Pga färgen är alltså inte welsh corgi cardigan något alternativ, utan det skulle bli en pembroke! I nästa inlägg kommer jag beskriva den fortsatta vägen mot en egen corgi!
Kommentarer
Postat av: Marieh
OMG han är ju bara för söööt!
Trackback
